Kvinnor och ADHD, en omtvistad debatt, ett stort lidande och många frågetecken.
Du har koll. Åtminstone ser det så ut.
Allt på en gång…. Känner du igen dig?
Du har: listor, larm, kalenderpåminnelser och ett system för att hålla reda på dina andra system. Du har listor för att komma ihåg att titta på dina listor. Ändå glömmer du det viktigaste. Du arbetar sent för att hinna med det andra verkar klara under vanlig arbetstid. Du ligger vaken och går igenom morgondagen. Du vaknar med ett tryck över bröstet och känslan av att redan ligga efter. På jobbet levererar du. Du håller deadlines, löser problem och tar ansvar. Kollegorna beskriver dig som kompetent, engagerad och pålitlig. Hemma rasar det. Tvätten ligger kvar. Du glömmer svara på meddelanden. Småsaker blir övermäktiga. Du har knappt tålamod kvar till människorna du tycker mest om. Och ändå säger omgivningen: ”Men du som alltid har sådan koll.”
Ja. Precis. Det är det som är problemet. Du är familjens projektledare. Den som håller reda på tider, aktiviteter, födelsedagar, läkarbesök, inköp och allt annat som får vardagen att fungera. Det ingen ser är hur mycket ansträngning det kräver. Du behöver förbereda dig mer, kontrollera oftare, tänka längre och arbeta hårdare för att nå samma resultat. Du har utvecklat strategier för att hantera svårigheter som du kanske inte ens vet att du har. Perfektionism. Kontroll. Överplanering. Övertid.
Och en närmast imponerande förmåga att lösa problem som delvis uppstått för att du tappat bort något på vägen.
Det fungerar. Men det är skillnad på att klara något och att klara det utan att förbruka sig själv. Hög funktion betyder inte alltid låg belastning. Ibland betyder det bara att någon har blivit väldigt skicklig på att dölja hur svårt det är. När vi tänker på ADHD ser många fortfarande framför sig ett barn som inte kan sitta still, avbryter andra och springer runt i klassrummet. Men alla svårigheter syns inte på utsidan. En flicka kan sitta tyst vid sin bänk, titta ut genom fönstret, dagdrömma och missa halva genomgången. Hon stör ingen. Hon kanske till och med får höra att hon är duktig, mogen och ambitiös. Men hon behöver läsa instruktionen fem gånger. Hon tappar tråden, glömmer saker och har svårt att komma igång. Tankarna går i flera riktningar samtidigt. Det är inte säkert att någon reagerar. För hon har ju inte stört undervisningen. Och när kraven ökar börjar hon kompensera. Hon pluggar längre, förbereder sig mer och försöker skapa kontroll genom att bli ännu mer noggrann.
Det här är inte unikt för flickor, och alla kvinnor med ADHD har inte samma symtom. Men ouppmärksamhet, inre rastlöshet och omfattande kompensation kan bidra till att svårigheterna upptäcks sent. Vi har varit bättre på att upptäcka den som stör omgivningen än den som tyst kämpar med sig själv. Som barn kanske du hade föräldrar som påminde dig, hjälpte dig att organisera vardagen och såg till att saker blev gjorda. Skolan hade ett schema. Uppgifterna var tydliga. Någon annan höll i strukturen.
Sedan kom vuxenlivet. Utbildning. Arbete. Relationer. Barn. Ekonomi. Ett hem som tydligen förväntas sköta sig självt, trots att det aldrig fått information om det. Plötsligt är det du som ska skapa strukturen. Inte bara för dig själv. Utan kanske för en hel familj.
Det som tidigare gick att kompensera för blir allt svårare att hantera. Och du förstår inte varför. Du har ju alltid klarat dig. Men att du tidigare har klarat dig betyder inte att svårigheterna inte funnits. Det kan betyda att kraven tidigare varit lägre, stödet större eller kompensationen tillräcklig. Problemet behöver inte ha blivit större. Livet kan ha blivit mer krävande.
Allt känns övermäktigt.
Nu börjar karusellen… Första gången söker du vård för nedstämdhet och ångest. Du får diagnosen depression. Några år senare händer det igen. Du får behandling, återhämtar dig och går tillbaka till arbetet. Sedan kommer nästa period. Nu orkar du inte längre. Minnet sviktar, koncentrationen fungerar dåligt och du blir utmattad av sådant du tidigare klarade. Den här gången blir diagnosen utmattningssyndrom. Och det kan vara helt korrekta bedömningar. Depression, ångest och utmattning är verkliga tillstånd som behöver tas på allvar och behandlas.
Men ibland finns det ytterligare en fråga som aldrig har ställts: Varför återkommer problemen? Hos vissa kvinnor kan en tidigare oupptäckt ADHD bidra till att vardagen under många år krävt en oproportionerligt stor ansträngning. Då riskerar vården att gång på gång behandla konsekvenserna utan att identifiera en viktig bakomliggande faktor. Det betyder inte att återkommande depression eller utmattning automatiskt är ADHD. Det betyder att vi ibland behöver undersöka varför problemen fortsätter att uppstå. En oupptäckt ADHD tar inte paus bara för att vi behandlar något annat.
Svårigheterna kan fortsätta ta ut sitt pris någon annanstans. Att ständigt behöva kompensera kan innebära en långvarig belastning. Och den belastningen märks inte bara i kalendern. Den kan påverka sömnen, energin, humöret, relationerna, kroppen och självbilden. Du behöver kvällarna för att komma ikapp, samtidigt som hjärnan har svårt att varva ned. Arbetsdagen går åt till att fungera. När du kommer hem finns nästan ingenting kvar.
Irritabilitet, frustration och känslomässig överbelastning blir vanligare. Du orkar vara professionell på jobbet men har svårt att vara närvarande hemma. Spänningar, stressreaktioner och kroppslig oro kan bli en del av vardagen. Och till slut börjar du tolka återkommande svårigheter som personliga misslyckanden. Du vet att du kan. Du har ju bevisat det hundratals gånger. Så varför klarar du inte bara att göra det du bestämt dig för? Varför är det så svårt att komma igång? Varför glömmer du sådant som faktiskt är viktigt för dig? Varför behöver du arbeta så hårt för att få ihop något som verkar självklart för andra? Till slut börjar du kanske beskriva dig själv som lat, slarvig, svag eller dålig på att hantera livet.
Men svårigheter med uppmärksamhet, planering och självreglering är inte automatiskt en fråga om karaktär. Det kan handla om hur hjärnans funktioner samspelar med kraven i din vardag. Och det förtjänar att undersökas, inte moraliseras över. För en del kvinnor förändras dessutom svårigheterna under olika hormonella faser. Vissa beskriver mer uttalade koncentrationssvårigheter, känslomässig instabilitet eller sämre upplevd effekt av sina vanliga strategier under delar av menstruationscykeln. Andra upplever förändringar under graviditet, efter förlossning eller i samband med perimenopaus och klimakterium. Det finns forskning som talar för att hormonella förändringar kan påverka ADHD-relaterade symtom, men kunskapsläget är fortfarande begränsat och variationen mellan individer är stor. Det är alltså relevant att fråga om. Men vi ska inte heller förklara varje svårighet hos en kvinna med hormoner. Det vore bara att ersätta en förenklad förklaring med en annan. Hormoner kan vara en del av bilden. De är sällan hela bilden. Och här behöver vi vara noggranna.
För det är lätt att känna igen sig i beskrivningar av ADHD. Vem har inte glömt ett möte, skjutit upp en uppgift, tappat koncentrationen eller känt sig överväldigad av vardagen? Problemet är att dessa symtom inte är specifika för ADHD. Koncentrationssvårigheter, glömska, rastlöshet och svårigheter med planering kan förekomma vid en rad olika tillstånd.
Kroppen består inte av separata avdelningar som sköter sitt. Kroppen arbetar som ett system. Precis som Integrakliniken.
Långvarig stress, utmattning, sömnbrist, sömnapné, depression, ångest, trauma, sköldkörtelrubbningar, järnbrist, hormonella förändringar, alkohol, andra substanser och läkemedel kan påverka den kognitiva funktionen. Autism och andra neuropsykiatriska tillstånd behöver också övervägas. Dessutom kan flera tillstånd förekomma samtidigt. En kvinna kan ha ADHD och depression. Hon kan ha ADHD och vara utmattad. Hon kan också ha koncentrationssvårigheter på grund av långvarig stress utan att ha ADHD. Och det spelar roll. För behandlingen behöver utgå från vad som faktiskt orsakar och vidmakthåller problemen. Igenkänning är en anledning att ställa frågor. Inte ett tillräckligt underlag för att ställa diagnos. En seriös bedömning handlar inte om att snabbt avgöra om du passar in i en diagnosbeskrivning. Den handlar om att förstå hur dina svårigheter har utvecklats över tid, hur de påverkar ditt liv och vad som bäst förklarar dem. Hur fungerade du som barn? Vilka svårigheter har funnits länge? Vad har förändrats? Vilka strategier har du utvecklat? Vad händer när de inte längre räcker? Hur ser din sömn, din psykiska hälsa, din kroppsliga hälsa och din totala belastning ut? Vi behöver också förstå dina styrkor. För en människa kan vara både mycket kompetent och ha betydande funktionssvårigheter. Det ena utesluter inte det andra. Och vi behöver kunna skilja mellan det som är grundläggande svårigheter, det som är konsekvenser och det som faktiskt beror på något annat. Det är först då vi kan föreslå insatser som träffar rätt. Ibland innebär det en neuropsykiatrisk utredning. Ibland behöver sömn, depression, stress eller andra tillstånd utredas eller behandlas först. Ibland behövs flera insatser parallellt. Målet är inte att hitta en diagnos till varje pris. Målet är att hitta rätt förklaring och rätt hjälp. Det finns något motsägelsefullt i hur vi ibland bedömer människors fungerande. Vi tittar på vad de åstadkommer. Inte vad det kostar dem att åstadkomma det.
Du arbetar. Du tar ansvar. Du har familj. Du levererar. Alltså fungerar du. Men vad händer om hela din återhämtning går åt till att förbereda nästa prestation? Om du behöver kvällarna för att hinna ikapp? Om du håller ihop på jobbet men inte orkar med livet hemma? Om du har byggt ett helt system av kontroll för att ingen ska märka hur svårt det är? Då behöver vi ställa en annan fråga. Inte bara vad du klarar. Utan också vad det kostar dig att klara det. För det är inte rimligt att vi ska behöva vänta tills en människa inte längre fungerar innan vi börjar intressera oss för hur hon har fungerat hela tiden.
På Integrakliniken arbetar vi med att förstå den samlade problembilden. Vi börjar inte med att bestämma vilken diagnos du ska ha. Vi börjar med att kartlägga vad du upplever, hur länge svårigheterna funnits och vilka faktorer som kan bidra till dem. Vi tittar på psykisk hälsa, kognitiv funktion, sömn, stress, livssituation och relevanta medicinska faktorer. Vid misstanke om ADHD tar vi ställning till behovet av vidare neuropsykiatrisk utredning. För ibland är ADHD en viktig del av förklaringen. Ibland är det något annat. Och ibland är det flera saker som tillsammans har gjort livet onödigt svårt. Du behöver inte komma till oss med svaret. Det är vårt arbete att hjälpa dig undersöka frågan. Du har kanske klarat allt. Men det betyder inte att du ska behöva fortsätta betala samma pris.
Vid pennan Dr Krokström